"Du är stor Gud och Du gör stora under..

Kraften som Du ger hjälper mig att orka i vardagen.

"Jublet stiger inom mig, Herre jag vill tacka Dig..."

Gud = Liv. Så är det bara.
Folk frågar mig ofta om min tro.
- "Hur kristen är du liksom?" Är den mest återkommande frågan.

Jag tänkte svara lite enkelt här ; Jag är kristen och troende.
Jag tror på att Gud har gett oss ett uppdrag i livet. Jag tror det finns en mening med att vi blev skapade. Jag är ingen som vill tvinga folk att tro på det som jag gör, så därför ger jag folk jag umgås med ett val. Antingen tror du, eller så tror du inte. Oavsett vilket, så är du min Vän.

Jag tror, för att jag mår bra i sällskap av Gud. I sällskap av en vän som alltid finns där. Alla har inte hittat den lyckan och det är synd, men gör dem det inte är det faktiskt deras problem. Vissa vill inte ens ge det en chans och det är synd att folk är så blinda.
Jag var halv tills jag hittade tillbaka till Herren.

Det är Han som leder mig rätt när jag går vilse. Det är Han som visar mig ljuset när allt är mörkt. Det är Han, som alltid lyssnar och förstår.

Detta är min favorit-lovsång just nu. Den får mig att rysa..

Denna veckan är inget bra. Inget bra alls. Jag har PMS. Jag vill bara gråta och blir irriterad över allt. Men inga tårar kommer. Jag lyssnar på musik för att hela min sårade själ. Linkin Park, Fronda och lovsång är det som gäller. Det gör mig lugn. Musiken gör mig hel.

Min andra frälsarkrans har gått sönder. Den första åkte i golvet och en av (3) hemlighetspärlorna ramlade av. Detsamma hände med denna andra, jag råkade tappa armbandet i golvet och pärlan flög i två delar. Nästa gång får det nog bli träpärlor. Men jag klarar mig med 2 hemlighetspärlor.

Faktum är att jag inte har samtalat med min Fader på flera dar. Men idag skall jag göra det, Fars dag och allt!


Visste ni att man kan be, endast genom att sjunga lovsång? Gör Herren glad, ge han en sång som är värdig en Gud!

---

Utan dig blir hösten för alltid kvar
Utan dig, blir frågorna aldrig svar
Utan dig är livet ett iskallt hav
Utan dig, Utan dig
Du är liv pulserande inom mig
Varje andetag, beror på dig.
Du är vårvinden som omger mig
Mitt liv är ingenting
Utan dig..

Jag skrev precis klart en hemtenta som jag suttit och filat på hela dagen. Jag har präglats av feber, migrän och halsont och nu är jag äntligen klar. Det känns så skönt, men samtidigt känner jag mig tom.
Jag känner mig fri, samtidigt som jag känner mig ledsen.
Den senaste veckans sjukdom och uppgifter har inneburit att jag inte har hunnit samtala med Gud på det sättet jag brukar göra. Jag brukar försöka be, iallafall en kort bön varje kväll, det har jag inte alls hunnit som jag har velat. Det handlar kanske om att prioritera tiden och sånt där, men jag har helt enkelt inte ens hunnit tänka på saken. Flera gånger i min upptagna vecka har jag sneglat och pillat på min frälsarkrans, men inte kommit någon vart.

För att fira att jag är klar med min tenta för denna kursen skall jag släcka alla ljus, tända mitt dopljus och sätta mig i samtal med Gud. Vara för mig själv, sjunga lovsång och öppna mig för Han som lyssnar.


Det behöver jag just nu. Någon som lyssnar..


Oerhört bra bild förövrigt. Är det något särskilt som ni har gjort denna veckan?