Att inte känna sig som hemma någonstans..

Att känna utanförskap.
Att känna sig otrygg.
Att vara orolig.
Är som att vara inlåst.


Det är verkligen som att det inte är någon som bryr sig. Min Isabell sover, vill inte väcka mina kära grannar, de ska upp tidigt imorn. lika tidigt som jag.
Men jag kan inte sova. Jag är så otrygg, så jag vågar helt enkelt inte. När jag tänker efter har jag inte känt mig trygg på väldigt, väldigt länge. Jag skulle vilja ha en stor och varm famn att krypa in i och glömma alla bekymmer. Men jag minns knappt vad trygghet innebär.

"For he was crucified through weakness, yet he lives through the power of God.
For we also are weak in him, but we will live with him through the power of God toward you."



Jag hatar att jag gick hem idag. Jag greppar min frälsarkrans hårt, låser dörren, sätter på musik och blundar och försöker somna utan att komma in på gammalt beteénde...





"Att må dåligt är en bra början."


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

dusomartorstig

Detta är en annan sida av mig, en som jag hittat på senare tid. Min kristna sida. Om min tro på Gud, varför, hur och när. Läs med en nypa salt men ändå med andakt.

RSS 2.0