RosaNatt skrev ett inlägg om att ropa på hjälp.
Jag ropade en gång på hjälp på detta sätt hon beskriver, jag skar mig och sökte bekräftelse på helt idiotiska ställen.
Hade jag velat ångra något i livet, hade jag nog ångrat just den tiden.
Men jag anser att "Non, rien de rien. No, Je ne regrette rien. Ni le bien qu'on m'a fait. Ni le mal tout."

No regrets helt enkelt. Och det håller jag stenhårt på. Men precis som Jasmine säger i sitt inlägg, säger jag i mitt.
Folk tycker inte det angår dem. Det angår inte någon, att mina föräldrar är missbrukare. Det angår inte någon, att den där pojken blir slagen hemma. Det är ingen som bryr sig om att tjejen där blir våldtagen av sin styvfar. För det är inte deras problem.

De lever på med sina liv fast de går förbi en kvinna som sitter och gråter på torget.


Jag är iallafall en med öppen famn. Precis som Jasmine vill jag hjälpa. Jag vill att alla i min närhet skall må bra. Och det mår jag dåligt av.. Jag kan inte hjälpa alla människor jag går förbi som mår dåligt. För nästan alla människor bär på någon slags sorg. Jag försöker så gott jag kan att sprida Guds kärlek, härlighet och närhet till andra genom att ha en öppen famn. Du kan också hjälpa till. Även om du inte tror på Gud eller så, öppna din famn och lyssna på en sorgsen människa. Du kan rädda liv, tillsammans är vi oslagbara!


Se nu till att hjälpa, inte stjälpa.