Dagens bibelord
"Övermod har skam i släptåg, vishet finns hos de saktmodiga."
Ordspråksboken 11:2
Usch..
Idag har varit en bra dag. Jag har jobbat, sedan åt jag med en av mina käraste vänner, M. Vi åt Kebabrulle och sedan tog jag bussen in med min älskade vän I. Vi shoppade och mös. Jag älskar mina vänner så mycket, trots inlägget jag skrev igår..
Nu på kvällen var jag ganska deppig. Dessvärre hittade jag en box med vin som jag smakade lite på, så hjärnan är inte helt OK nu. Har varit med M, suttit på bryggan, funderat. Är nu hemma. Känner väl att jag inte funderat klart ännu, men orkar inte gå ner igen, så ska gå och lägga mig så jag orkar upp imorn. Nu börjar Operation: Viktnedgång. Med M som Coach skall jag grejja detta! (Hoppas jag..) Köpte en klänning idag, DEN skall jag komma i när jag är klar. Annars kan jag lika gärna dö. Tack och Hej, leverpastej.
Dagens bibelord
"Grips ni av vrede, så synda inte.
Låt inte solen gå ner över er vrede. Ge inte djävulen något tillfälle."
Efesierbrevet 4:26-27
Känna känslor..?
Jag har länge funderat på hur det fungerar, det här med känslor. Efter min senaste pojkvän har jag känt mig sårad, besviken och tom. Jag vill inget hellre än att ha ett bra förhållande, men jag träffar bara killar som är osäkra och otrogna och som därför inte vill det jag vill.
Jag funderar på varför det blir så. Jag tror knappast att jag går för snabbt ut, för jag försöker vara jättevarsam. Det kan ju helt enkelt vara så att jag inte träffat rätt ännu. Det kanske till och med är så att det inte är meningen att jag skall träffa någon överhuvudtaget. Vem vet?
Nu det senaste så har jag börjat prata med en. Han är jättefin, verkligen. Men jag är så rädd att jag inte skall få känslor för honom och därför behöver såra honom i slutändan. Det är det sista jag vill. Men jag känner ingenting. Jag vågar inte lita på honom, jag vågar inte vara med honom, de är knappt så jag vågar prata med honom! Jag tror att jag inte vågar riskera att få känslor. Men hur länge ska denna förvirring pågå? Jag måste ju kunna skaffa en partner förr eller senare..
Är det någon som har erfarenhet av dessa känslor så tar jag gärna emot förslag för hur man blir kvitt dem...
Att vara för snäll..
När mina vänner mår dåligt och är sjuka, försöker jag visa min kärlek genom att köpa en chokladkaka till dem eller ge dem någon liten present för att muntra upp. Dessvärre har jag märkt att jag inte riktigt får samma omtänksamhet tillbaka.
Igår mådde jag väldigt dåligt. Jag har svårt att prata med vänner om mina innersta problem/tankar/känslor, men jag blir lättad av att höra deras och då försvinner en del av min tyngd. Men ingen ville hjälpa mig igår, så då blev det som det blev.
Jag känner mig som en börda för mina vänner och det känns inte bra. Det känns inte bra alls..
Att ha en kristen tro..
När jag tänker tillbaka på min tro, så undrar jag ibland om jag verkligen har slutat tro de gånger jag trott att jag har gjort det.
För att klara av att leva, måste man tro. Man måste inte tro på Gud. Men man måste tro på något.
Jag tror att jag i mina ungdomsår, när jag slutade tro på Gud, så tvivlade jag så starkt på att Han fanns med mig. Men jag slutade aldrig tro på livet, Jag slutade aldrig tro på mig själv.
Hade jag slutat tro på mig själv hade antagligen hoppet varit ute. Vem är jag att fortsätta leva, när det enda jag tror på är Döden och dess bevåg?
Jag är glad att jag har en kristen tro. Gud ger mig så mycket hopp om livet och Han ger mig så mycket lust till att leva. Jag vill uppleva allting som jag borde göra.
Herren Gud ger mig ett tomt blad som jag skall fylla med min framtid. Han har valt en väg till mig, hamnar jag i en återvändsgränd så leder Han mig fram till vägen igen.
Jag är så tacksam att Du finns med mig.
(Kyrka i Tetbury, England..)
Tack för att Du är så omtänksam.
Några ord..
Några ord för dagen:
Kärleken finns inom mig.
Hör hur demonerna sjunger till mig. I en branch av hat, blir man Skadad.
Allting i mitt liv är skräck, när jag mår som bäst, är det jämt fullmåne..
Allt som var en illusion.. Bara något litet i en miljon, Tv säger åt mig vad jag borde tro..
Får nummer 1 att tänka "Shit, jag är nummer 2!" Får nummer 2 att tänka "Japp, man kan drömma så.." Oj, oj, oj!
When they come for me...
I'm not a Monkey, I will not dance even if this will be funky.
When they come for me, I'll be gone..
What doesn't kill you, makes you STRONGER.
Några texter kommer från låtar. Fronda & Linkin Park har bidragit till dessa meningar.
Mobbing sker även på Lärarprogrammet..
Jag läser för tillfället på Lärarprogrammet vid Göteborgs Universitet.
Det är något som är galet när vi, som utbildar oss till lärare är så stora mobbare som vi faktiskt är.
Det är vi som skall ge barnen en bra grund för hur man skall uppföra sig, ändå finns det såpass mycket mobbing i utbildningen.
Det är som vanligt med makt och hierarki. Vissa gör allt för att få visa sig 'starkare' och bättre än de andra. Det skrämmer mig lite att dessa människor inom snar framtid skall ut och lära dina ungar hur man skall bete sig. De kanske är dem som skall ha mina ungar i framtiden..
Den mobbingen som jag har råkat ut för anser jag vara av den värsta sorten.. Psykisk mobbing. De använder glåpord 'på skoj' tills du är nertryckt i botten. Är du inte stark nog är det bäst du byter utbildning. Byter alla 'offren' utbildning, vilka blir då kvar tillslut? Precis, De som mobbar. Det blir en ond cirkel som inte tar slut. Mobbarna blir lärare, lär barnen hur de borde bli, hur man ska leva och Vips! En ny mobbare är född. Barnen växer upp, börjar på lärarprogrammet. Några hoppar av. Resten klarar sig. Tack vare mobbingen. De växer upp till det man inte bör bli..
Mobbare.
Missing people..
Jag nämnde ju att jag skall börja jobba för Missing People.
Jag skall ringa runt till olika företag och söka sponsorer till denna organisation. Eftersom Missing People är ideella så behöver de ha pengar till skallgång. Gå in på länken ovan så kan ni läsa mer om dem.
En riktigt grym organisation, så har ni tid, GILLA dem på facebook och gå in på deras hemsida för att läsa mer om dem/sponsra eller om ni vill anmäla er som frivilliga till skallgång.
Aktuellt tillstånd..
För tillfället har jag många bollar i luften. Känns som om jag aldrig har en lugn sekund.
Jag åker från skolan direkt hem till jobb. Antingen jobbar jag på en biograf eller i en klädbutik för barn/ungdomar. Ytterst sällan är jag på ett korttidsboende med funktionshindrade barn/ungdomar. (Åh vad jag saknar dem för övrigt. Underbara barn!)
Detta är självförvållat givetvis och beror mycket på att jag har problem med att säga nej. Jag får dåligt samvete när någon ringer och frågar om jag kan jobba, så därför gör jag det. Och för att få in lite extra cash såklart.
Jag skall också börja jobba för en fantastisk organisation vid namn Missing People Sweden. Det är en organisation som hjälper till att hitta försvunna personer. De som driver organisationen jobbar ideellt och gör ett fantastiskt jobb! De hittade bland annat försvunna Marina Johansson i Spekeröd med hjälp av en skallgång som de anordnade. Så det är det jobbet jag skall fokusera på i Maj månad. Jag ska skriva lite mer om detta ikväll, så ni får lite att läsa ;-)
Just nu sitter jag i butiken. Har jobbat sedan 11.00 och skall stänga 18.00, så 1,5 timme kvar. Hoppas ni har en fin dag.
Livet kommer och går, medans tron den består..
Hej!
Jag har haft en period i livet där jag mått väldigt dåligt. Är fortfarande inte helt okej, men ett tag tappade jag all tro på livet och mänskligheten. För några veckor sedan så var jag med på ett konfirmandläger och hjälpte till som ung ledare. På kvällen hade vi andakt. Vi unga ledare höll i ett drama, i form av videon nedan: (inte våran grupp på videon dock, men inspirationen kom från denna!)
Efter det sjöng vi en hel del lovsång och läste text för konfirmanderna. Medans vi sjöng en av mina favoritlovsånger, "Bara Du" så var det ljuständning och skriva lappar till klagomuren. Jag skrev en lapp, tände ett ljus och föll i gråt. Jag grät resten av kvällen och kunde inte sluta. Det var.. en upplevelse. Jag har länge gått och mått dåligt och inte kunnat gråta eller fått ut det jag har känt. Med hjälp av denna lappen som jag skrev till klagomuren så hjälpte Gud mig att släppa på hämningarna. Han lät mig få lite ro i själen och det var otroligt skönt.
Vad jag vill säga med detta inlägget är att; Livet har sina toppar och sina dalar, ibland när man känner att inget är en värdigt, så kan något så enkelt som en bön, ett brev eller en sång till Gud öppna upp nya vägar. Jag fann tron ännu en gång.
Jag vill tacka dig Herre. Tack för att du finns, för att du stöttar, för att du får mig att vilja känna. Tack för att du får mig att vilja känna mig levande. Att du vill få mig att leva!
