Blev många korta inlägg nu, men jag hittar inte riktigt orden till att beskriva mitt mående.

Jag märker sådana stora kontraster när jag är hemma gentemot när jag är i stan. Jag älskar min hemstad och havet, men jag är så mycket lyckligare i Storstan där jag kan göra vad jag vill. Det blir väldigt påtagligt när jag kommer hem som idag och inte har någonting att göra. Man hinner tänka och reflektera mer och ja.. Saker kommer fram och deppigheten med den. Så det är både bra och dåligt. Nu ska jag snart och sova natten på jobbet iallafall och imorn åker jag hem till storstaden igen.

 

 

 

 

 

Jag känner mig galet rädd just nu. Rädd för att dö. Allt känns så bra, så de känns som att de borde komma något som tar bort den rädslan. Jag antar att det är därför jag istället blir rädd, för att någonting inte ska kännas bra som allt annat.

 

Blir galen på mig själv. Varför kan jag bara inte låta mig själv vara lycklig? Varför är det så svårt?

Det slog mig häromdagen, hur mycket man kan sakna.

Jag saknar dig, fast det var flera år sedan sist. Jag kan inte låta bli att undra, saknar du mig så som jag saknar dig? Är saknaden psykisk eller fysisk? För jag vet ju att vi inte skulle ha funkat i längden. Vi var för olika. Vi är för olika. Jag kan inte låta bli att fundera på det ändå. Tänk OM vi hade fortsatt. Vart hade vi stått idag? Tillsammans? Hade vi varit vänner? Pratat mer än vad vi gör?

Man kan fundera på det mycket. Man vet inte vad man har förrän man förlorar det.

Så är det ofta, att man inte ser sakerna för att dem är för nära. Som när du inte ser smöret när det står alldeles framför näsan på dig. Du ser inte godheten förrän du upplever att den inte finns längre.   

Jag tror jag har gått och blivit förälskad. Vem det är kan jag tyvärr inte berätta, för jag vet det knappt själv. Jag vet vad han har för förnamn, vad hans ålder är och jag vet var han bor, men mycket mer än så har jag faktiskt ingen aning om...

 

Vi träffades på en anonym sajt. Vi kände oss ensamma och beslutade oss för att vara ensamma tillsammans. Så började en lång mail-session med sena kvällar och tidiga morgnar. Men så en dag i somras, försvann han. Han slutade svara och skrev ingenting på en månad. Sedan skickade han plötsligt ett mail igen och bad om ursäkt för att han inte svarat. Internet hade krånglat och han hade hjälpt en kompis att flytta. Så går tiden igen och sedan blev han avstängd på forumet. Jag vet inte hur länge eller vilken tidpunkt han blev avstängd, så vet heller inte när han kommer tillbaka.