Kom tillbaka?

Du tog mig med storm och gav mig en ny livsform..
Som en orkan blåste du sedan bort och tiden vi fick, var alldeles för kort.
Vart tog du vägen?
Jag behöver dig för att klara mig. I början visade du mest skygghet, på slutet gav du mig både värme och trygghet.
Du försvann alldeles för fort, är uppdraget redan fullgjort?
Jag hann aldrig landa i dig. Jag hann aldrig landa med mig.
Jag behöver dig...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

dusomartorstig

Detta är en annan sida av mig, en som jag hittat på senare tid. Min kristna sida. Om min tro på Gud, varför, hur och när. Läs med en nypa salt men ändå med andakt.

RSS 2.0