Jag har precis bett en bön. Jag bad om att få en liten knuff i rätt riktning, vilken väg skall jag ta? Jag bad om att få reflektera Guds glädje.

Jag pratar med en kille som jag träffat på en kristen dejtingsajt, (Solidlove AKA 7ehimlen) och vi diskuterade en hel del och det fick mig att fundera.
Han är troende, jag frågade honom om han svor och vad han tyckte om sex. och hans svar fick mig fundersam.

Han berättade att han inte var oskuld, men han tyckte inte att man skulle ha sex med första bästa och allt o alla.. Och jag håller så med honom.. Jag är inte heller oskuld, men hade jag kunnat ångra misstag i mitt liv så är det en av de första grejjerna jag hade ångrat. Jag hade velat vara oskuld längre.

Jag frågade om han svor. "NEJ" svarade han med stora bokstäver. Detta fick mig också fundersam. "Hur mycket svär jag själv egentligen?" Jag vill vara en god förebild för alla mina barngrupper och svär aldrig i närheten av dem. Slår jag tån i stolsbenet byter jag ut "helvetes jävla fittballe" (som jag skulle sagt i tidigare år) mot "järnspikar" eller "faaaaaaaaabian."
När jag svär i övrigt, är det för att mitt ordförråd inte räcker till. "Det var så jäkla coolt!" istället för "jaa, shit, det var ashäftigt!"
och det tycker jag är synd.

Jag vill kunna ha kristna värderingar och undvika att svära bara för att jag inte vågar visa mitt rätta jag och använda vuxnare ord.
Jag vill kunna känna att jag kan träffa en kille utan rädsla för att han bara kommer vilja ha sex med mig.
Jag vill veta att jag kan träffa en kille som bara vill ha sex, men ändå vara modig nog och säga "Tack, men nej tack." (istället för att gå runt ämnet och mumla saker som "det finns nog andra som är villiga... kanske nån gång i framtiden....)

Jag vill, men jag vågar inte.
Jag är rädd för vad folk ska tycka om mig.
Jag är rädd att folk ska börja tycka illa om mig, för att jag inte vill det dem själva vill. (Även om de bara vill pumpa och dumpa!)
Jag är rädd för att bli sårad och för att såra.
Jag är rädd, att jag kommer vara ensam resten av livet, för att jag inte vågar säga som det är.


Jag vill inte ha sex på "första dejten" och jag vill att du accepterar det. Tycker du inte det är okej, kan du dra, för då har du ingenting mer här att hämta.

Så vill jag kunna säga, o jag ska verkligen, verkligen, träna upp mig själv för att kunna klara av det en dag. En av mina högsta drömmar är att få en kille som har samma värderingar som jag har. En kristen kille som inte tycker att sex är allt. Ska de vara så svårt att hitta?


Jag vill kunna vara bara mig själv, utan alla tänkande konsekvenser.

Jag har fått en ängel från ovan. Nu ska den ängeln lämna mig i 2 hela veckor.. Hon åker imorn och återkommer dan innan min 20årsdag. Jag älskar denna tös. Nu när hon försvinner har jag ingen att öppna mig för.
Mer än Gud då. Jag är glad att jag har han iallafall. Annars hade jag nog gått ner mig totalt.

Men det är fortfarande inte samma sak.
Vem ska jag gå ut och ventilera med när jag behöver prata ut om mina innersta problem?
Vem ska jag prata och diskutera om min kristna tro med?
Vem ska jag bolla mina tankar och funderingar med?
Vem ska jag nu sjunga lovsånger med när vi går till ica?
Vem ska jag gå till när jag bara behöver få skratta åt min eller andras dumhet?

Veeeeem ska massera mina fötter de 2 gånger i veckan Isabell annars brukar göra det? (hihihi)

Jag kommer sakna henne. Men jag överlever. Tur att det finns facebook ibland.


Apropå facebook, att be, är som att skicka ett mail. Du går in, tar fram ett nytt meddelande, och istället för att skriva, pratar du. (eller tänker) När du är klar, trycker du på "sänd" (Amen) och får sedan förhoppningsvis ett svar tillbaka.


Jag älskar min cutiepie och saknar henne redan. <3

RosaNatt skrev ett inlägg om att ropa på hjälp.
Jag ropade en gång på hjälp på detta sätt hon beskriver, jag skar mig och sökte bekräftelse på helt idiotiska ställen.
Hade jag velat ångra något i livet, hade jag nog ångrat just den tiden.
Men jag anser att "Non, rien de rien. No, Je ne regrette rien. Ni le bien qu'on m'a fait. Ni le mal tout."

No regrets helt enkelt. Och det håller jag stenhårt på. Men precis som Jasmine säger i sitt inlägg, säger jag i mitt.
Folk tycker inte det angår dem. Det angår inte någon, att mina föräldrar är missbrukare. Det angår inte någon, att den där pojken blir slagen hemma. Det är ingen som bryr sig om att tjejen där blir våldtagen av sin styvfar. För det är inte deras problem.

De lever på med sina liv fast de går förbi en kvinna som sitter och gråter på torget.


Jag är iallafall en med öppen famn. Precis som Jasmine vill jag hjälpa. Jag vill att alla i min närhet skall må bra. Och det mår jag dåligt av.. Jag kan inte hjälpa alla människor jag går förbi som mår dåligt. För nästan alla människor bär på någon slags sorg. Jag försöker så gott jag kan att sprida Guds kärlek, härlighet och närhet till andra genom att ha en öppen famn. Du kan också hjälpa till. Även om du inte tror på Gud eller så, öppna din famn och lyssna på en sorgsen människa. Du kan rädda liv, tillsammans är vi oslagbara!


Se nu till att hjälpa, inte stjälpa.

hej!
De senaste dygnen har varit fullspäckade för min del.. Har åkt direkt från skolan (som jag åkt till tidigt) till aktiviteter som gymmix och kyrkan. Så nu ger jag upp. Ögonen går i kors och det enda som får mig att slappna av någorlunda är min Gud. Jag samtalar med honom på bussen för att kunna ha en stund med mig själv och bara vara Rebecka.

Ikväll fick jag en minut över till att vara med mig själv. Det var skönt, nu känns det som om jag får lov att sova gott utan att stressa. Och det kan jag behöva. Imorn är det sista fullspäckade dagen denna veckan sedan är jag "ledig" på torsdag och fredag och sen är de heeelg.. :)

[bildkälla]

(Metro, 2010-09-08)
Bilden får mig att kolla. Den föreställer en apa som hoppar genom en ring. Men inte en vanlig rockring, utan en ring med knivar. Eggen pekar in mot mitten och apan befinner sig precis i mitten av dessa.

Runt apans hals, har han ett halsband. I Halsbandet sitter en kedja. Kedjan håller en människohand. Den andra människohanden håller i denna ring med knivar.

Texten i artikeln lyder :
"Chockerande underhållning
Hos apteatergruppen Prakit Sitpran måste aporna uppträda både utklädda och sminkade. Här hoppar en apbebis genom en ring av knivar. Aporna samlar sedan själva in pengar efter showen.

Har långa traditioner
Bilden som är chockerande i Väst är ingenting märkligt i Thailand. Uppträdanden med apor har rötter långt tillbaka i den thailändska historien. Tidigare hölls ofta föreställningarna vid religiösa ceremonier vid templen. Matilda Lann

30 minuter tvingas aporna att uppträda - och bland annat hoppa genom dessa ringar med knivar."

Det är en liten artikel, bilden är på halva sidan och det är tre rutor med texten ovan.
Ändå upprör den mig så himla mycket.

Dessa små, söta apor, är liv. Att tvinga dem hoppa igenom ringar med knivar, är djurmisshandel. Det är inte värre än delfinslakten i Japan, Men det är lika illa, fast på ett annorlunda sätt.

Tänk in er i apornas situation. Tänk om det var ombytta roller? Aporna var de maktgalna svinen och människorna de oskyldiga djuren.. och aporna tvingade människorna att hoppa genom ringar av knivar. Vad hade hänt?

Ta er en funderare på vad ni kan göra för att påverka. Vad kan du göra för att göra världen till ett bättre ställe för alla individer? (Djur som människor..)


Jag är djurrättsaktivist. Inte särskilt aktiv, men när jag är klar med skolan har jag planerat in lite grejjer som ska bli prio 1 för att hjälpa (speciellt delfinerna) att få det bättre. Jag försöker hjälpa folk. Kända som okända, små som stora, alla kan behöva mitt stöd. Och jag finns här för dem. Det viktiga är att dem vet om det, så de vet var de ska vända sig.


Ensam är du ingen, Tillsammans är Vi oslagbara. Tillsammans med Gud, kan vi hitta Våran uppgift i livet.

Herre, tack för att du vill vara med mig. Tack för att du tar hand om mina nära och kära. Håll gärna ett extra vakande öga på min kära vän Marcela. Var med henne i hennes sorg och hjälp henne att finna ro när hon har sörjt klart.

Herre, jag är så glad att jag får chansen att ha med dig i mitt liv. Du är med mig i allt jag gör och hjälper mig igenom svårigheter och det är jag glad över. Bara du vet hur jag mår och vad jag tänker på och det är skönt att veta.

Herre, du har fått två nya änglar till ditt himmelrike. Ta hand om dem och ta hand om deras anhöriga och deras vänner så att de kan fortsätta leva sina liv, fast de har förlorat döttrar, syskon, vänner och klasskamrater.

Just nu känner jag sorg, vemod, skuld och tacksamhet.
R.I.P (Tryck på länken)

Jag känner sorg för de anhöriga. Jag är oerhört ledsen för min bästa kompis som går i deras klass och kände dessa tjejer. Jag tänker på föräldrarna som måste ha det otroligt svårt just nu. Jag tänker på tågchauffören som måste vara i chock.
Jag känner vemod för alla Nösnäselever som är oroliga inför morgondagen, vilka kände tjejerna, vilka kommer behöva mest stöd, hur kommer stämningen vara i skolan, kommer man våga vara som vanligt?
Jag är tacksam, över att det inte var någon i min närhet. Och det känner jag lite skuld över.Får jag vara tacksam över att jag inte känner dessa tjejer? 18 år gamla, påkörda av tåget.. Olycka eller självmord är det ingen som vet. Kanske är det ingen som får veta..

Ryktena går redan, 10 timmar efter har man hört både det ena och det andra. Man vågar inte tro på något av det egentligen.


Det jag ville få ut var att, jag ber för deras anhöriga, för de som mår dåligt och för de som behöver det. Detta var en mycket tragisk olycka (en till tågolycka på mindre än ett år.. Båda drabbar Nösnäs. Hemskt!) och båda dessa tjejer var på tok för unga. Sörj, be, prata och tänd ljus. Visa att ni bryr er. Och glöm inte att ta hand om ERA nära och kära. De kan försvinna imorgon..


Må Guds frid vare med er.

Hej! Idag har jag vart o sjungt i kyrkokören för första gången. Gick förvånansvärt bra och var riktigt roligt!
Men det var inte de jag hade tänkt skriva om idag, utan jag hade tänkt skriva om en sak som fångade min blick när jag tog en metro tidigare imorse.. Eller flera saker, som gör mig väldigt, väldigt ledsen.

"Nu växer muthärvan"
"51åring knäade tonårskille"
.... jag kan fortsätta i evighet. alla dessa grejjer, stod bara i EN enda tidning. Jag tycker det är sjukt.

jag har markerat vissa topics med fetstil, det var de som berörde mig mest.
Jag ska skriva tre inlägg om vardera topic imorn. Nu måste jag sova. ta er en tankeställare om vad median säger till er egentligen!

Och glöm inte att nämna andras fördärv i din bön till Gud. Du kan hjälpa andra om du bara vill!

Ingen förstår, varken nu eller då. Känslan jag går runt och tänker på.
Ingen vet om, de jag inombords går runt och bär på.
Ingen har någon aning om, hur jag egentligen mår.
Ingen vet som jag vet.
Ingen känner som jag känner.
Ingen är, precis som jag är.

---

Jag har haft en "tuff" dag. Varit trött.. blev en sen söndag med mardrömmar och sånt där som tillhör ibland..
Jag tror på spöken. I Lördags lekte vi "Anden i glaset". Det var läskigt! Fy. Men jag tror på det. Igår natt trodde jag att jag såg ett spöke. Så jag lade mig under täcket och bad.
När jag kom upp igen var "spöket" borta.
jag tror jag rundar av redan här idag.. ska försöka skriva mer imorn.. (mår inte så bra idag. PMS:en spökar.) Notering : Spökar.. haha.



Bara Du, kan möta all min längtan.
Bara Du, kan andas liv i mig.
Bara Du, ger glädjen som är evig.
Bara Du, hör mig när jag ber.

Nu tänkte jag dra min berättelse för er. När jag var liten, gick jag i söndagsskola med min dåvarande bästis Emelie. Var med på julspel och så vidare. Sedan när hon började högstadiet och vi slutade umgås så slutade jag också gå i kyrkan, men kände ofta att jag saknade något. Under de åren jag inte gick i kyrkan var jag smått fjortis, skar mig, provade att röka osvosv som de flesta 14-18 åringar gör.

För ett år sedan frågade min kompis Isabell mig om jag ville gå med till KU. Så jag gick med. Och stortrivdes. Där fann jag min trygghet, där fann jag Gud igen. Nuförtiden tror jag. Jag har sett saker, få personer får chansen o se.

Jag tror på spöken, änglar och övernaturliga grejer. Jag såg en ängel en gång, vid ett traumatiskt tillfälle. Det var ganska häftigt.
Spöken skrämmer mig, så därför har jag stor respekt för det.

Men jag är trygg i att tro på Gud. Frågar folk om jag tror, svarar jag ja. Dock så tror jag inte på allt i bibeln.. (Nu har jag inte läst allt i bibeln, därför tror jag inte på allt, kanske att jag tror på allt när jag läst hela bibeln!)

Mitt favoritbibelord, är följande :
"Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor kärlek tar jag dig åter." Jes 54:7

Nu är jag kristen och troende. Vissa kallar sig kristna, men tror inte ett dugg på det kristendom innebär. Men det tycker jag är viktigt, att tro. Det är det som får en att vilja leva.


Jag tror att alla föddes med en uppgift. Min uppgift är isåfall att ta hand om andra. Jag mår dåligt, när jag läser artiklar om hur folk far illa i världen. Jag mår ännu sämre när någon i min närhet mår dåligt och inte är lycklig. Därför försöker jag finnas till för andra så mycket som möjligt.
Därför är jag, Rebecka, här på jorden. För att finnas till och hjälpa och ge kärlek till alla som vill ta emot den.


Jag är tacksam för det liv som Herren, min Gud har gett mig. Tack Gud.