Jag har precis bett en bön. Jag bad om att få en liten knuff i rätt riktning, vilken väg skall jag ta? Jag bad om att få reflektera Guds glädje.

Jag pratar med en kille som jag träffat på en kristen dejtingsajt, (Solidlove AKA 7ehimlen) och vi diskuterade en hel del och det fick mig att fundera.
Han är troende, jag frågade honom om han svor och vad han tyckte om sex. och hans svar fick mig fundersam.

Han berättade att han inte var oskuld, men han tyckte inte att man skulle ha sex med första bästa och allt o alla.. Och jag håller så med honom.. Jag är inte heller oskuld, men hade jag kunnat ångra misstag i mitt liv så är det en av de första grejjerna jag hade ångrat. Jag hade velat vara oskuld längre.

Jag frågade om han svor. "NEJ" svarade han med stora bokstäver. Detta fick mig också fundersam. "Hur mycket svär jag själv egentligen?" Jag vill vara en god förebild för alla mina barngrupper och svär aldrig i närheten av dem. Slår jag tån i stolsbenet byter jag ut "helvetes jävla fittballe" (som jag skulle sagt i tidigare år) mot "järnspikar" eller "faaaaaaaaabian."
När jag svär i övrigt, är det för att mitt ordförråd inte räcker till. "Det var så jäkla coolt!" istället för "jaa, shit, det var ashäftigt!"
och det tycker jag är synd.

Jag vill kunna ha kristna värderingar och undvika att svära bara för att jag inte vågar visa mitt rätta jag och använda vuxnare ord.
Jag vill kunna känna att jag kan träffa en kille utan rädsla för att han bara kommer vilja ha sex med mig.
Jag vill veta att jag kan träffa en kille som bara vill ha sex, men ändå vara modig nog och säga "Tack, men nej tack." (istället för att gå runt ämnet och mumla saker som "det finns nog andra som är villiga... kanske nån gång i framtiden....)

Jag vill, men jag vågar inte.
Jag är rädd för vad folk ska tycka om mig.
Jag är rädd att folk ska börja tycka illa om mig, för att jag inte vill det dem själva vill. (Även om de bara vill pumpa och dumpa!)
Jag är rädd för att bli sårad och för att såra.
Jag är rädd, att jag kommer vara ensam resten av livet, för att jag inte vågar säga som det är.


Jag vill inte ha sex på "första dejten" och jag vill att du accepterar det. Tycker du inte det är okej, kan du dra, för då har du ingenting mer här att hämta.

Så vill jag kunna säga, o jag ska verkligen, verkligen, träna upp mig själv för att kunna klara av det en dag. En av mina högsta drömmar är att få en kille som har samma värderingar som jag har. En kristen kille som inte tycker att sex är allt. Ska de vara så svårt att hitta?


Jag vill kunna vara bara mig själv, utan alla tänkande konsekvenser.