Just nu känner jag sorg, vemod, skuld och tacksamhet.
R.I.P (Tryck på länken)

Jag känner sorg för de anhöriga. Jag är oerhört ledsen för min bästa kompis som går i deras klass och kände dessa tjejer. Jag tänker på föräldrarna som måste ha det otroligt svårt just nu. Jag tänker på tågchauffören som måste vara i chock.
Jag känner vemod för alla Nösnäselever som är oroliga inför morgondagen, vilka kände tjejerna, vilka kommer behöva mest stöd, hur kommer stämningen vara i skolan, kommer man våga vara som vanligt?
Jag är tacksam, över att det inte var någon i min närhet. Och det känner jag lite skuld över.Får jag vara tacksam över att jag inte känner dessa tjejer? 18 år gamla, påkörda av tåget.. Olycka eller självmord är det ingen som vet. Kanske är det ingen som får veta..

Ryktena går redan, 10 timmar efter har man hört både det ena och det andra. Man vågar inte tro på något av det egentligen.


Det jag ville få ut var att, jag ber för deras anhöriga, för de som mår dåligt och för de som behöver det. Detta var en mycket tragisk olycka (en till tågolycka på mindre än ett år.. Båda drabbar Nösnäs. Hemskt!) och båda dessa tjejer var på tok för unga. Sörj, be, prata och tänd ljus. Visa att ni bryr er. Och glöm inte att ta hand om ERA nära och kära. De kan försvinna imorgon..


Må Guds frid vare med er.