När den rätte dyker upp, då säger hjärtat till & då får hjärnan säga vad den vill..

Jag har idag sagt till en kille som var kär i mig att det inte funkar. Vi har träffats lite och jag tycker om honom, men han är kär och jag får inte till de känslorna. Det är något i min hjärna som inte vill satsa fullt ut och därför fick det bli såhär. Jag hatar att behöva såra folk, men det har känts såhär från första början med honom, så det var jag som lät det gå för långt helt enkelt.
Jag behöver lära mig att lyssna på min magkänsla. Ibland funderar jag på om jag har blivit känslokall. Men kroppen vet så väl när jag kommer trivas eller inte. Så därför är det kroppen som styr mina beslut. Jag vill inte ha någon bara för närhetens skull. Ska jag ha någon nu så skall det hålla längre än ett engångsligg.


Jag har sårat dig och jag är ledsen för det. Men du kan inte övertala mig till att försöka ett tag till. Nu känns det bra igen. Magkänslan är som vanligt, hjärnan är 'som vanligt', hjärtat sitter på rätt ställe. Jag känner väl mest att jag inte orkar stressa fram kärlek. Jag vill att det kommer när det kommer.


Och jag har inget behov av bara närhet. Ska det va' så ska det va' på riktigt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

dusomartorstig

Detta är en annan sida av mig, en som jag hittat på senare tid. Min kristna sida. Om min tro på Gud, varför, hur och när. Läs med en nypa salt men ändå med andakt.

RSS 2.0