Svensson, Svensson, Tack så mycket..

Att inte våga vara sig själv är för mig oförståeligt. I Sverige finns det en viss stereotyp och vissa normer. Killar ska vara tuffa, kåta och bråkiga, annars är de inte manliga nog att klassas som killar. Kvinnor skall vara smala, rakade, sminkade, lugna och trevliga.
När till exempel killar säger att man skall vara på ett visst sätt.. Frågar man varför, svarar de:
-Du vet, vi är män, vi är såna.
Och visst, jag förstår det. Men det betyder inte att man behöver vara så. Det finns alltid ett val.

Folk som beter sig baserat på samhällets normer eller stereotyper vet om det. De har två val, antingen gör det som samhället säger åt dem, eller så gör dem det inte. Det är alltid upp till en själv.
De flesta har inte styrkan att stå emot samhällets alla kriterier. "Bara döda fiskar går med strömmen." Och kanske är det just så. Att de som inte vågar gå emot samhället egentligen är döda. Inombords så vill de något mer, de vill lyckas med något större.
Man måste sluta förneka och Våga vara rädd. Våga agera. Det är stor skillnad på att vilja göra något och på att FAKTISKT GÖRA DET.

Saknar du någon som visar att det finns alternativ? Det finns mer än såhär. Det är skönare att göra det som känns rätt. Jag sträcker ut min hand till er. Det är upp till dig själv, Vill du ha min hjälp, måste du vara villig att hjälpa dig själv. Är du det, så ta emot min hand.
Den är utsträckt för din skull.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

dusomartorstig

Detta är en annan sida av mig, en som jag hittat på senare tid. Min kristna sida. Om min tro på Gud, varför, hur och när. Läs med en nypa salt men ändå med andakt.

RSS 2.0