Jag rördes till tårar. Tårar av dåligt samvete, av glädje samt av lite sorg. Detta var från han jag skrev om i DETTA inlägget. Han som inte känns 100% rätt.

Filmen som låg inuti är min absoluta favoritfilm. Jag berättade det för honom när vi såg filmen. Han tyckte också om den, men han ogillade att jag inte hade den i orginal, utan bara utbränd från datorn, (Jag hittade INGEN butik som sålde den, varken på internet eller live).

Han har alltså ansträngt sig och hittat denna, letat upp min adress och skickat filmen med tillhörande brev till mig. Jag betyder något för någon. Det är en skön känsla, men fortfarande, inte tillräckligt för att leda framåt för min egna skull.

Hade jag kunnat, så hade jag sagt åt mina känslor att börja älska nu. Tyvärr funkar det inte så. Jag förtjänar inte det här, jag gör verkligen inte det. Jag kan inte tvinga mitt hjärta att bli kär. Jag kan inte hjälpa, att jag inte känner mer för denna killen. Så jag får lida av dåligt samvete en stund. Jag får ha lite sorg, för att jag inte kan bestämma min framtid nu direkt. Jag får vara lite glad, för att det finns någon som bryr sig såhär mycket.

"Du är som en vind, lika snabbt som den kom, är den borta igen.