Jag vill tacka dig Herre, för att du är med mig i alla dagar. Du ger mig kraft att orka tro. Du ger mig kraft att orka hoppas. Du ger mig kraft att veta att livet har en djupare innebörd än det här.

Hej!

"Du är stor Gud och Du gör stora under..

Kraften som Du ger hjälper mig att orka i vardagen.

"Jublet stiger inom mig, Herre jag vill tacka Dig..."

Gud = Liv. Så är det bara.
Folk frågar mig ofta om min tro.
- "Hur kristen är du liksom?" Är den mest återkommande frågan.

Jag tänkte svara lite enkelt här ; Jag är kristen och troende.
Jag tror på att Gud har gett oss ett uppdrag i livet. Jag tror det finns en mening med att vi blev skapade. Jag är ingen som vill tvinga folk att tro på det som jag gör, så därför ger jag folk jag umgås med ett val. Antingen tror du, eller så tror du inte. Oavsett vilket, så är du min Vän.

Jag tror, för att jag mår bra i sällskap av Gud. I sällskap av en vän som alltid finns där. Alla har inte hittat den lyckan och det är synd, men gör dem det inte är det faktiskt deras problem. Vissa vill inte ens ge det en chans och det är synd att folk är så blinda.
Jag var halv tills jag hittade tillbaka till Herren.

Det är Han som leder mig rätt när jag går vilse. Det är Han som visar mig ljuset när allt är mörkt. Det är Han, som alltid lyssnar och förstår.

Detta är min favorit-lovsång just nu. Den får mig att rysa..

Denna veckan är inget bra. Inget bra alls. Jag har PMS. Jag vill bara gråta och blir irriterad över allt. Men inga tårar kommer. Jag lyssnar på musik för att hela min sårade själ. Linkin Park, Fronda och lovsång är det som gäller. Det gör mig lugn. Musiken gör mig hel.

Min andra frälsarkrans har gått sönder. Den första åkte i golvet och en av (3) hemlighetspärlorna ramlade av. Detsamma hände med denna andra, jag råkade tappa armbandet i golvet och pärlan flög i två delar. Nästa gång får det nog bli träpärlor. Men jag klarar mig med 2 hemlighetspärlor.

Faktum är att jag inte har samtalat med min Fader på flera dar. Men idag skall jag göra det, Fars dag och allt!


Visste ni att man kan be, endast genom att sjunga lovsång? Gör Herren glad, ge han en sång som är värdig en Gud!

---

Utan dig blir hösten för alltid kvar
Utan dig, blir frågorna aldrig svar
Utan dig är livet ett iskallt hav
Utan dig, Utan dig
Du är liv pulserande inom mig
Varje andetag, beror på dig.
Du är vårvinden som omger mig
Mitt liv är ingenting
Utan dig..

Jag skrev precis klart en hemtenta som jag suttit och filat på hela dagen. Jag har präglats av feber, migrän och halsont och nu är jag äntligen klar. Det känns så skönt, men samtidigt känner jag mig tom.
Jag känner mig fri, samtidigt som jag känner mig ledsen.
Den senaste veckans sjukdom och uppgifter har inneburit att jag inte har hunnit samtala med Gud på det sättet jag brukar göra. Jag brukar försöka be, iallafall en kort bön varje kväll, det har jag inte alls hunnit som jag har velat. Det handlar kanske om att prioritera tiden och sånt där, men jag har helt enkelt inte ens hunnit tänka på saken. Flera gånger i min upptagna vecka har jag sneglat och pillat på min frälsarkrans, men inte kommit någon vart.

För att fira att jag är klar med min tenta för denna kursen skall jag släcka alla ljus, tända mitt dopljus och sätta mig i samtal med Gud. Vara för mig själv, sjunga lovsång och öppna mig för Han som lyssnar.


Det behöver jag just nu. Någon som lyssnar..


Oerhört bra bild förövrigt. Är det något särskilt som ni har gjort denna veckan?

Att känna utanförskap.
Att känna sig otrygg.
Att vara orolig.
Är som att vara inlåst.

---

Det är verkligen som att det inte är någon som bryr sig. Min Isabell sover, vill inte väcka mina kära grannar, de ska upp tidigt imorn. lika tidigt som jag.
Men jag kan inte sova. Jag är så otrygg, så jag vågar helt enkelt inte. När jag tänker efter har jag inte känt mig trygg på väldigt, väldigt länge. Jag skulle vilja ha en stor och varm famn att krypa in i och glömma alla bekymmer. Men jag minns knappt vad trygghet innebär.



Jag hatar att jag gick hem idag. Jag greppar min frälsarkrans hårt, låser dörren, sätter på musik och blundar och försöker somna utan att komma in på gammalt beteénde...




"Att må dåligt är en bra början."

"Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor kärlek tar jag dig åter." - Jes 54:7



Jag har haft en hel del att grubbla på den senaste tiden. Frågor som.. Hur ser min tro ut? Var står jag i livet? Hur vill jag leva i framtiden? Hur går man vidare, när det har hänt något man har svårt att ta sig förbi?

Jag har inte funnit något svar. Men igår, så insåg jag, att.. Åh va svårt att förklara. Nä, jag kör bara på, förstår ni inte får ni fråga.

Jo, jag insåg att utan Gud, hade jag inte klarat mig igenom de svåra tiderna i mitt liv över huvudtaget.
"Utan Dig blir hösten för alltid kvar
Utan Dig blir frågorna aldrig svar
Utan Dig är livet ett iskallt hav
Utan Dig, utan Dig"

Jag har inte varit troende jämt. Men i bakhuvudet, har jag nog alltid vetat, att det finns något större och kraftfullare än vad man vill inse. För min del, är detta fenomen Gud. Våran Herre som sitter däruppe på ett moln och styr världen med en järnhand. (skämt åsido.)


Jag är så glad att jag har Honom! Så länge jag lever, så länge jag finns kvar på denna jord, så länge mitt hjärta slår, vill jag leva, leva för dig!

Förstår ni, egentligen hur mycket i erat liv, som ni får av Gud? Han stöttar oss, Han hjälper oss, Han ser oss och Han hör oss. Han ger oss en möjlighet att göra saker och ting bättre.

Den senaste tiden har jag funderat mycket. Jag har sjungit, bett och pratat med andra kristna. Framförallt, har jag slutat svära. Jag har lagt av nästan helt med svärorden. Det är trots bara brist på ett bättre ordförråd..

Igår var det KU. (Kyrkans Ungdom). Vi sjöng lovsång i cirka en timme och bad därefter tillsammans. Sedan pratade vi. Om att leva för Jesus.
Tänk, om man skulle sälja allt man ägde, och bara ge sig av. Gå i Jesu fotspår.. Låta Herren leda oss rätt.

Jag blev riktigt sugen på att göra det. Och kommer göra det i framtiden. Jag pratade med en kompis igår, han sade att jag mer än gärna får åka ner till honom en helg. Bara släppa allt och dra liksom. Och det ska jag nog göra. Det vore otroligt skönt att bara få komma bort och slippa allt hemma på ön.

Skulle du kunna göra så? Sälja allt du äger, allt du har och bara ge dig iväg och följa Jesus. Försöka hitta samma väg som han fann, upp till Herren Gud.


Jag vill göra det. Jag kommer göra det. Jag skall göra det.

Jag har precis bett en bön. Jag bad om att få en liten knuff i rätt riktning, vilken väg skall jag ta? Jag bad om att få reflektera Guds glädje.

Jag pratar med en kille som jag träffat på en kristen dejtingsajt, (Solidlove AKA 7ehimlen) och vi diskuterade en hel del och det fick mig att fundera.
Han är troende, jag frågade honom om han svor och vad han tyckte om sex. och hans svar fick mig fundersam.

Han berättade att han inte var oskuld, men han tyckte inte att man skulle ha sex med första bästa och allt o alla.. Och jag håller så med honom.. Jag är inte heller oskuld, men hade jag kunnat ångra misstag i mitt liv så är det en av de första grejjerna jag hade ångrat. Jag hade velat vara oskuld längre.

Jag frågade om han svor. "NEJ" svarade han med stora bokstäver. Detta fick mig också fundersam. "Hur mycket svär jag själv egentligen?" Jag vill vara en god förebild för alla mina barngrupper och svär aldrig i närheten av dem. Slår jag tån i stolsbenet byter jag ut "helvetes jävla fittballe" (som jag skulle sagt i tidigare år) mot "järnspikar" eller "faaaaaaaaabian."
När jag svär i övrigt, är det för att mitt ordförråd inte räcker till. "Det var så jäkla coolt!" istället för "jaa, shit, det var ashäftigt!"
och det tycker jag är synd.

Jag vill kunna ha kristna värderingar och undvika att svära bara för att jag inte vågar visa mitt rätta jag och använda vuxnare ord.
Jag vill kunna känna att jag kan träffa en kille utan rädsla för att han bara kommer vilja ha sex med mig.
Jag vill veta att jag kan träffa en kille som bara vill ha sex, men ändå vara modig nog och säga "Tack, men nej tack." (istället för att gå runt ämnet och mumla saker som "det finns nog andra som är villiga... kanske nån gång i framtiden....)

Jag vill, men jag vågar inte.
Jag är rädd för vad folk ska tycka om mig.
Jag är rädd att folk ska börja tycka illa om mig, för att jag inte vill det dem själva vill. (Även om de bara vill pumpa och dumpa!)
Jag är rädd för att bli sårad och för att såra.
Jag är rädd, att jag kommer vara ensam resten av livet, för att jag inte vågar säga som det är.


Jag vill inte ha sex på "första dejten" och jag vill att du accepterar det. Tycker du inte det är okej, kan du dra, för då har du ingenting mer här att hämta.

Så vill jag kunna säga, o jag ska verkligen, verkligen, träna upp mig själv för att kunna klara av det en dag. En av mina högsta drömmar är att få en kille som har samma värderingar som jag har. En kristen kille som inte tycker att sex är allt. Ska de vara så svårt att hitta?


Jag vill kunna vara bara mig själv, utan alla tänkande konsekvenser.

hej!
De senaste dygnen har varit fullspäckade för min del.. Har åkt direkt från skolan (som jag åkt till tidigt) till aktiviteter som gymmix och kyrkan. Så nu ger jag upp. Ögonen går i kors och det enda som får mig att slappna av någorlunda är min Gud. Jag samtalar med honom på bussen för att kunna ha en stund med mig själv och bara vara Rebecka.

Ikväll fick jag en minut över till att vara med mig själv. Det var skönt, nu känns det som om jag får lov att sova gott utan att stressa. Och det kan jag behöva. Imorn är det sista fullspäckade dagen denna veckan sedan är jag "ledig" på torsdag och fredag och sen är de heeelg.. :)

Herre, tack för att du vill vara med mig. Tack för att du tar hand om mina nära och kära. Håll gärna ett extra vakande öga på min kära vän Marcela. Var med henne i hennes sorg och hjälp henne att finna ro när hon har sörjt klart.

Herre, jag är så glad att jag får chansen att ha med dig i mitt liv. Du är med mig i allt jag gör och hjälper mig igenom svårigheter och det är jag glad över. Bara du vet hur jag mår och vad jag tänker på och det är skönt att veta.

Herre, du har fått två nya änglar till ditt himmelrike. Ta hand om dem och ta hand om deras anhöriga och deras vänner så att de kan fortsätta leva sina liv, fast de har förlorat döttrar, syskon, vänner och klasskamrater.

Just nu känner jag sorg, vemod, skuld och tacksamhet.
R.I.P (Tryck på länken)

Jag känner sorg för de anhöriga. Jag är oerhört ledsen för min bästa kompis som går i deras klass och kände dessa tjejer. Jag tänker på föräldrarna som måste ha det otroligt svårt just nu. Jag tänker på tågchauffören som måste vara i chock.
Jag känner vemod för alla Nösnäselever som är oroliga inför morgondagen, vilka kände tjejerna, vilka kommer behöva mest stöd, hur kommer stämningen vara i skolan, kommer man våga vara som vanligt?
Jag är tacksam, över att det inte var någon i min närhet. Och det känner jag lite skuld över.Får jag vara tacksam över att jag inte känner dessa tjejer? 18 år gamla, påkörda av tåget.. Olycka eller självmord är det ingen som vet. Kanske är det ingen som får veta..

Ryktena går redan, 10 timmar efter har man hört både det ena och det andra. Man vågar inte tro på något av det egentligen.


Det jag ville få ut var att, jag ber för deras anhöriga, för de som mår dåligt och för de som behöver det. Detta var en mycket tragisk olycka (en till tågolycka på mindre än ett år.. Båda drabbar Nösnäs. Hemskt!) och båda dessa tjejer var på tok för unga. Sörj, be, prata och tänd ljus. Visa att ni bryr er. Och glöm inte att ta hand om ERA nära och kära. De kan försvinna imorgon..


Må Guds frid vare med er.